Figur’s Webmys

Min värsta dröm har blivit sann, våran gata har blivit asfalterad. Jag hade egentligen tänkt att skriva om världens underbaraste plats men jag kan bara inte. Jag måste få ur mej det här.

Ja, så här kommer det. Medans vi var borta på en skön och välbehövlig semester kom asfalten. Våran gata, och några få till i samma område har tills nu varit mysiga, lummiga grusvägar. Grusvägar som passar så perfekt in med husen och allting att det vore en skam att förstöra det med asfalt. 
Gatan, jag fortsätter att säga gata men egentligen är det väl en väg. Vägen var visserligen lite gropig, men det har blivit bättre, faktiskt. Jag kommer ihåg gånger då den har varit mycket, mycket gropigare.
Nu kan jag ju inte tala för hela grannskapet utan bara för mig själv, men jag kan inte förstå hur nån på våran gata kan störa sig så mycket på några gropar när vi i princip bara åker ut och in ifrån uppfarten på den lilla grusbiten.
Det är folk som inte bor på gatan som använder vägen som genomfart  ut till motorvägen, och förstås IKEA.

Och Sjäääälvklart, sjäääälvklart måste vägen vara i så gottskick som möjligt så de kan åka så fort som möjligt. Folk kommer åka som fartdårar. Jag menar det gör de ju redan men det kommer inte bli bättre för att gatan ser ut som en trefilig motorväg.

Sen är det förstås det här med dammet. Det dammar så förskräckligt in på tomterna om man bor vid en grusväg, förstår ni. Fönstrena måste tvättas så ofta.

Men snälla, kan man inte offra sig lite för känslan, för saken. Doften av hönspiss på vägarna under våren och hösten. Ljudet av knastrande grus under skorna. Den lantliga känslan mitt inne i stan.
Men kommunen tycker att det blir billigare så här. Det kanske det blir, vad vet jag. Men i långa loppet? Hmm..

Okej, på mig låter det som om det verkligen är en trefilig motorväg de har gjort. Visst är den näääästan lika bred, men det är inte alls samma asfalt. Inte sån asfalt på de andra gatorna runt omkring. Mer.. grovasfalt. Den har säkert massor med namn, och typen heter säkert något speciellt. Men jag bryr mig inte, jag vill ha grus.

Jaha, välkommen. Inte så haj på den här sidan med alla inställningar och grejer men det blir jag väl så småningom.

Jasså jaha. Efter flera veckor nere på ön har jag verkligen kunnat tänka.
Jag har tänkt på allt möjligt, det är så skönt att tänka ibland. Bara sitta där och .. tänka. Tycker inte ni det?

Jag har tänkt på.. (åh jag kan inte formulera mig ordentligt) jag ska verkligen satsa nu i höst. Ska känna mig ny, stark och fräsch. Jag ska göra allt vad jag kan för att övertala alla, inte minst mig själv, att jag kan, att jag är bra.
Inte göra saker halvdant, inte bara genomföra uppgifter snabbt och slarvigt. Jag ska lägga ner min själ i det minsta lilla fysikprov.
Åh vad jag ska göra, göra, göra, göra.

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!